Herakles har nu dödat sina tre söner, under en kväll då han varit rikligt berusad. Han visste inte vad han gjorde, men ändå kunde han inte stoppa sig själv, han utför det hemska dådet och känner sedan stark ångest. Ett mord som detta måste straffas hårt och Herakles får möta en kung från en annan stad som ger honom tio uppdrag att utföra för att avtjäna sitt brott. Näst intill omöjliga uppdrag tvingas han utföra, men med hjälp av sin brorson klarar han av även de svåraste uppgifterna. Kungen som givit honom order hittar dock flera ursäkter och menar att Herakles måste klara av uppgifterna ensam för att de ska räknas. I flera år kämpar Herakles, hjälte i mångas ögon, vidare och tar sig an uppdrag efter uppdrag. Vilket sköte har fött dig, Herakles? sidan 242, Megiara som säger dessa ord är frustrerad, i hennes ögon är hennes make inte längre någon hjälte. Hon kan inte förstå att han mördat sina egna barn och att han nu kan döda vilket odjur eller vilken människa som helst utan varken ångest eller skuldkänslor. Megiara kan inte förstå att Herakles har förvandlats till detta monster. Megiara, kvinnan i Herakles liv, hatar honom mer än allt annat. Kanske är det efter att hennes kärlek till honom omvandlats till hat som Herakles känner att det inte finns något att leva för längre? Kanske är det därför Herakles har så lätt att döda? Trots hans brustna inre är han i mångas ögon en stark man som ses som hjälte. Jag får inte den uppfattningen. En hjälte är inte en människa som tar liv, en hjälte är en människa som räddar liv. Boken är en hjältemyt, men när jag bläddrar sida efter sida i boken så läser jag inte mycket annat än historier om olika människor som mister sina liv på grund av Herakles. Visst har han gjort goda gärningar också, att döda ett odjur som skrämmer människor i en hel by är kanske ett hjältedåd, men jag anser att de hemska saker Herakles gjort är för grova och i mina ögon är denne ”hjälte” en anskrämlig man, ingen hjälte.
Jag fumlar vidare och funderar fortfarande på hur en hjälte ser ut i mina ögon, tankarna som jag beskrev i mitt första inlägg om boken har följt med mig medan jag läst och jag har fortfarande inte kommit fram till ett fast svar. Kanske finns det inget svar, kanske har man olika hjältar beroende på vilken situation man befinner sig i? En hjälte ser olika ut och jag tror att författaren har skrivit boken så att man som läsare får göra egna bilder och skapa egna historier inuti sitt huvud. Jag får uppfattningen av att författaren, med sin berättelse om Herakles, försöker säga att även en hjälte kan svika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar